En sten föll...

...från mitt bröst. Sabi fick idag veta att hon fått jobb. Jag är helt overkligt glad att situationen som varit allt annat än lätthanterlig nu är förbi. Allt, verkligen allt, blir så mycket lättare genom detta, och att det dessutom är ett jättebra jobb på en firma med möjligheter att utvecklas, lagom långt att åka osv osv, gör ju att man undrar om man vågar tro att det är sant. Jag har gått hela eftermiddagen idag med ett leende på läpparna.

Jag är, som många nog vet, en person som har extremt lätt att lägga på mig andras bekymmer och tyngas ner av andra. Detta innebär så klart inte att jag inte vill att folk ska berätta saker för mig, jag lyssnar gärna. Jag blir snarare väldigt besviken när folk inte berättar saker för mig som jag tycker de kunde berättat. I perioder när det är riktigt tungt är det dock som Lasse sjunger i "Dunkla Rum": "du ser, jag kan inte ens förmå mig att hjälpa någon annan". När man inte orkar med sig själv, orkar man inte heller bära andra. Därför är jag nog inte en lika bra lyssnare som jag en gång var. Men sånt ändras ju med tiden, och kan lika gärna gå tillbaka åt det positiva hållet när man minst anar det. Min start i Tyskland med mitt nya jobb osv har gett mig alla förutsättningar att utvecklas och trivas, det gäller bara att våga och ta för sig. Jag är hittills iaf gladare och nöjdare med tillvaron än den jag hade innan jag åkte, även om jag saknar många personer väldigt mycket.

Nu ska vi gå och äta på kina-restaurang för att fira, knaprig anka väntar på oss. :) Mmmmmmmmmmmmm!

sol, hetta och oväder...

Kom precis hem från utomhusbadet i Neu-Ulm. Varmt idag, 32-33 grader, avkylning ett måste. Sen tänkte jag att jag kunde få lite nyttig motion också, simma lite. Det gick väl sådär.

Jag var inte ensam om den här idén en sån här varm dag så klart, så simma kunde man. Typ 5 m åt gången. Simmade några hundra meter, sen ledsnade jag och hängde på poolkanten mest. Skönt att svalka sig bara.

Soligt och varmt, men å andra sidan aprilväder och tornados inne. Att det ska vara så svårt att bara leva och njuta av det man har. Sätta upp mål för framtiden och göra allt för att nå dem. Nån som vet var man kan köpa lite harmoni?

Avslutar med en bild jag tog i lördags på en lite absurd uppblåsbar hoppborg/rutschkana utanför ett möbelvaruhus i Reutlingen. Visst, man kan skämta om allt, och det här är inget ämne som är speciellt känsligt för mig, men det kändes ändå lite småkonstigt att göra en lekplats som ska likna ett sjunkande Titanic... :)

hel tand, täppt näsa...

Tandläkarbesöket gick finfint igår, gjorde rätt ont trots två bedövningssprutor...tandläkaren sa att det var för att vi var så nära roten och "rotade" runt... :) Fick betala 85 €, då jag valde att ta ett dyrare fyllnadsmaterial. Eftersom typ 1/5 av tanden var borta, tyckte jag det kunde vara en bra idé att investera lite i den. Annars hade jag kunnat ta en normal vit fyllning och bara betalat de 10 € som man får betala varje kvartal, typ. En liten djungel det här, vad man ska betala själv och vad som betalas av sjukförsäkringen man har genom jobbet. Överlag tycker jag ändå att inte minst tandvård är billigare här än i Sverige. Men det är väl inte så svårt å andra sidan... Fick en förvånansvärd mängd tandsmärtor när bedövningen gick ur, var grinig hela eftermiddagen på jobbet... Tur att min kollega är på semester, så jag sitter ensam i rummet... ;)

När jag gick hem från jobbet igår kväll fick jag plötsligt en nys-attack, nös säkert 20-30 gånger på väg till bussen (cirka 7-8 min gångväg). Sen var det igång. Snorigt, halsont osv. *suck*

Samma visa idag, ingen feber att tala om iaf, så det är väl ingen fara. Kunde åtminstone jobba hyfsat obehindrat idag.

Du vet den där känslan när man är helt täppt i näsan, men ändå rinner det? Fantastiskt irriterande. Går liksom inte att hålla tillbaka, utan det är som en vattenpistol som får för sig att utlösas emellanåt, sådär...aja, än har ingen olycka skett här hemma, så man får väl vara nöjd. Är ju inget större fan av nässpray o dyl heller, till Olles fasa och förtret. ;) Tycker bara man drar in det och så hamnar det i halsen och smakar röv. Men det är väl för att det är täppt, men ändå tillräckligt öppet. Nässpray kan komma in, men inte luft. Märkligt.

Känner du igen den där känslan man får ibland när man är sjuk, att man så gärna skulle vilja hitta på saker och göra en massa saker, men man kan ju inte för att man är sjuk och saknar energi. Hjärnan är liksom inte synkad med kroppen. Så inbillar jag mig att det känns att bli gammal. Kroppen bara sviker en hela tiden, men hjärnan skuttar glatt vidare. Usch. Det vill jag inte. Man får hoppas att hjärnan åldras samtidigt, så blir det inte så brutalt. Som det känns just nu, har nog hjärnan redan ett försprång. Sabi frågar mig ibland om jag har Alzheimers...jag frågar mig samma sak ibland. Men det är nog mina bedövade synapser som behövs tränas upp. Läste nåt om en snubbe som skulle tävla i VM i minne. Han kunde memorera en hel bok utan problem. Det kanske vore nåt. Eller åtminstone kanske man skulle försöka öva lite så att man blir dräglig i ämnet...

tandvärk...

En bit av en av mina tänder behagade lossna när jag o Sabi var på Kina-restaurang i lördags kväll. Den knapriga ankan var tydligen lite för knaprig. God var den iaf...jaja, det här hade väl hänt förr eller senare hursomhelst. Fick precis en sprängande huvudvärk, vet inte om det beror på det, eller om jag druckit eller ätit för lite idag. Tror på tanden, faktiskt. Har tid hos tandläkaren imorrn kl 8, då får vi se hur det går och vad det kostar. Kanske är det adjöss med tanden, har redan lagat den en gång när en bit bröts bort från den, så den är nog inte världens bästa tand har jag på känn. Sen vet jag sen senaste besöket hos tandfén att jag har en visdomstand som inte växt ut utan satt sig på tvären, den bör man nog ta itu med också förr eller senare, men det blir nog en desto värre historia misstänker jag... :(

Förr eller senare ska man väl straffas för att man inte gick till tandläkaren på 6-7 år förut, så...

duggregn i sinnet...

Ända sen jag kom till Tyskland har det varit sol och varmt. Lagom varmt, inte över 27 grader och inte under 22. På nätterna har det regnat, så att allt grönt frodas och det går ingen nöd på någon. Allt är perfekt, det finns inga krig.

Det regnar i Ulm.

Det gör det ibland. Faktiskt. Det är rätt märkligt när det väl händer, ofta svänger vädret 4-5 gånger under en dag. Sol, ösregn, sol, regn. Kanske har det med alperna i närheten att göra, berg och dalar. I morse när jag åkte till jobbet regnade det. På lunchen var det sol och fint. När jag gick hem ösregnade det och åskade. "Men du fick ju lite sol på lunchen i alla fall..." Mmm... Totalt sett får man ändå säga att det regnar betydligt mycket mindre här än i Göteborg. Ska vi säga 50% mindre? Blir det bra? Eller nåt sånt. Det märks på humöret kan jag säga. När jag tänker på det så är det konstigt att inte fler personer i Gbg är sjuka i huvudet egentligen. Förutsättningarna finns ju där. För det är ju bara vädret som spelar in. Mmm. Jag mår iaf bättre här nere, saker går lite lättare. Om det sen beror på allt nytt, mer motiverande jobb el dyl. kan jag inte svara på. Kom tillbaka om ett par år, så ska jag berätta.

Nu kom solen fram igen. Sådärja. Men det regnar fortfarande. Det är nog också en skillnad faktiskt. Ofta när det regnar här är det ändå ljust på nåt sätt, inte som en ullkofta som lagts över hela stan.

Nu åkte spårvagnen förbi. Rätt skönt att ha lite liv och rörelse utanför fönstret, i alla fall inbillar jag mig att jag tycker det. Vet inte hur jag kom att bli stadsmänniska egentligen... Spårvagnen gör i alla fall att man inte känner sig så långt borta från Göteborg. :)

Vad har mer hänt? Olle har varit här igen, helt otroligt egentligen att han varit här två gånger redan. Det värmer och gör mig glad, att han vill komma hit. Den här gången hade han Emanuel med sig. Och en överraskning. I det lilla rummet i lägenheten där vi förvarar mat och städartiklar satt Lidija och väntade på att jag skulle öppna dörren och titta in. :) Detta kom sig inte helt logiskt och snabbt för, det krävdes en hel del konstiga antydningar och de var heller inte så bra, så hon fick sitta där i 40 minuter eller så. :D Vi hade iaf en jättetrevlig helg allihopa till slut och jag hoppas det inte var sista gången de tittade förbi. Åt Schnitzel gjorde vi också. :0

Väder är ju också något som inte bara finns där ute, utan också här inne. Tror det duggar lite här. Iofs med nästan samma svängningar som där ute.

Nu fick jag plötsligt se grannen tvärs över topless. Sabi har sett henne nån gång också, men det här var premiär för mig. Trevligt. Vi lär väl säkert bjuda igen med tiden misstänker jag...

Damien Rice i högtalarna. Bra, men deprimerande. Inte så hälsosamt för själen kanske, men ack så bra. "Accidental Babies" är fantastiskt känslosam.

Ska försöka få ner lillebror på besök på höstlovet. Tror han skulle kunna ha det väldigt roligt här en vecka eller så. Det finns ju bra hjälp för barn, ehrm, ungdomar som flyger själva, får försöka övertala mina kära föräldrar att släppa iväg honom. Är väl inte så stor chans att de kommer alla tre, tyvärr. :(

Nu fick jag se den andra grannen tvärs emot topless också. Inte lika trevligt den här gången, dock. Han har nåt fel i huvet, hänger ut sina sängkläder och mattor genom fönstren varannan dag minst, går ut och röker var 10:e minut och kollar posten varje gång även om det är kväll eller söndag. Sen, som kronan på verket, pratar han för sig själv lite och går ner på ena knät som en ritual innan han går in. Kul typ.

En liten anekdot från ett par månader tillbaka: Skulle ringa hem till familjen från jobbet för att få reda på vilka siffror jag skulle slå in för att betala min hyra i Göteborg. Rösten in luren säger "telefonnumret du försöker nå finns inte". Hm, måste va nåt fel, tänker jag. Försöker igen. Samma sak. Efter en halvtimme ringer jag morsan på mobilen. Hon berättar då att de sagt upp hemtelefonen. Inget jag klandrar just henne för, men det känns rätt ruttet emellanåt må jag säga. Då de av nån märklig anledning bestämt att de inte heller ska ha internet hemma, är de i princip omöjliga att nå. Tyvärr har jag inte råd att ringa folk i Sverige på deras mobil. SMS. Mmm. Hade gärna ringt upp nån gång i veckan, inte minst för att få prata med lillebror, men tja...det är väl en fråga om prioritet. Känner mig ofattbart långt borta emellanåt när jag tänker på det här..."Det var ju ditt val att flytta utomlands" kanske nån tänker. Mmm. Det var ju det. Men det gör mig inte mindre arg och ledsen över det hela.

bLoGg

Härligt att ha en så levande blogg!

Äh, jag är rätt usel på att uppdatera här, men jag hoppas att jag nån gång kan bli bättre och strävar mot det.

Så! Nu har jag ett nytt inlägg. :)

en dag i München...

Så...dags för en liten uppdatering...

Hade besök av Olle (saknat honom) i helgen, riktigt trevligt! :)

Var i München i lördags, köpte en helgbiljett (27h för upp till 5 personer i hela Tyskland (så långt man hinner), bara med långsamma tåg, 37€) och åkte tillsammans med Sabi, hennes bror, hans flickvän och Olle med tåget från Stuttgart vid 7-tiden på morgonen. Det var vi dock inte ensamma om... Bayern München och Stuttgart spelade avslutningsmatch i Bundesliga, så tåget var fullt av redan smått berusade människor släpandes på backar med öl. Upplägget var följande: det lag av Bayern och Stuttgart som vann kunde bli mästare, men bara om Wolfsburg förlorade mot Werder Bremen (med Rosenberg på bänken).

Med på tåget åkte också cirka 20 poliser i kravallutstyrsel för att hålla ordning på tåget. Då Deutsche Bahn valt att just vid denna tidpunkt sätta in ett tåg som mer liknade ett pendeltåg eller tunnelbanetåg, fanns ju ingen toa ombord. Detta innebar att vid varje hållplats skulle 5-10 personer kliva av och pissa medans deras kompisar höll fast dörrarna så att tåget inte åkte ifrån dem. Vi blev såklart försenade och missade vårt anslutningståg. Ingen större fara dock, nytt kom om 30 minuter. Nästa tåg hade toa, men tydligen var den svår att hitta, så folk pissade i genomgången mellan två vagnar istället. Riktigt mysigt. Jaja, det var bra stämning iaf, polisen skålade sin vattenflaska med en supporters öl, allt var frid och fröjd.

Har dessutom hittat ännu en anledning att jag aldrig skulle bli polis. Har ni sett hur såna där kravallkläder ser ut...puh. Svart, tjockt och heltäckande. Tilläggas kan ju att det var cirka 25 grader i lördags och jag svettades som en gris även utan polisutstyrsel.
Väl i München, käkade vi frukost (lunch egentligen) på Viktualienmarkt (stor frukt- och grönsaksmarknad som är varje helg mitt i München), weisswurst, brezel och weissbier. Gott. Sen gick vi runt lite på marknaden, köpte smoothie med färskpressade jordgubbar och ananas och gick vidare mot Englischer Garten (enorm park i München, liknar Slottsskogen i utseende förutom att floden Isar rinner igenom den), tog en öl på vägen på Hofbräuhaus (stort bryggeri med biergarten), en glass osv.

I Englischer Garten fick vi äntligen se det vi hört talas om förut men inte hittat, de har gjort så att det skapas en stor våg i floden, och på den surfar folk på sina medhavda surfingbrädor. Tror det är olagligt, polisen kommer tydligen ibland och schasar bort dem. Det är allmänt förbud att bada i floden, då den är lite ström, men folk gjorde det gladeligen ändå. Parken var också totalt smockad av folk som låg och solade sig i hettan.

Sen satte vi oss vid Chinesicher Turm och åt Kaiserschmarrn (strimlade tjocka pannkakor med äppelmos och florsocker) och tog oss ännu en öl. Är man i München så är man. :) På vägen mot tunnelbanan wappade Olle fram att Bayern vunnit, men även Wolfsburg vann med 5-1 och blev därmed mästare. Grattis.

Nu var det dags att gå vidare till nästa matbord. Vi mötte upp med Sabis bror med flickvän och gick till Augustinerkeller (ännu ett bryggeri med en Biergarten som sväljer runt 5000 matgäster). Åt Schweinshaxe mit knödel. Göttans! Till det - en maas (1 L öl). Slurp.

Mycket ätande blev det, svårt när man ska trycka in en stad som München på en dag, blir lätt lite stressat. Men vi har en hel del kvar till nästa gång, oroa dig inte Olle. :)

Gillar iaf München riktigt mycket, fin stad men mycket att erbjuda. Kanske kommer jag att bo där nån gång...vem vet.

Väl hemma 18 timmar efter att vi åkte hemifrån, var till och med Olle trött och tyst. :) Det måste varit en bra dag! :D

valdags...

Det börjar dra ihop sig till val även i Ulm. Val till EU-parlamentet och till stadsrådet (eller vad det heter). Jag ska inte rösta, jag bor ju inte ens här officiellt ännu (Har fått röstkort i Echterdingen), har iaf hittat min favorit... :) Man undrar ju ibland om vissa är på riktigt...

Tittade på Melodifestivalen lite halvt om halvt, intresset i Tyskland är väldigt litet som man också kan förstå när man ser vilka bidrag de skickar. I år var det ju iofs lite bättre än vanligt, smart också att försöka få extrapoäng med Dita von Teese, men det funkade väl sådär. Trots allt fick de väl fler poäng än vår falsk-sjungande opera-tant, så...ja.

hockeysäsongen mm...

En lyckad hockeysäsong börjar närma sig vägs ände. SM-guld, många grymma matcher i slutspelet, nu hockey-VM. Tror tjeckerna blir svåra ikväll, men hoppas Jonas käkar upp dom. Han kan bli precis hur bra som helst, är övertygad om att han har en förstaspade i NHL inom 2 år. Men Tre Kronor är nog lite för svaga i år, de där riktiga stjärnorna fattas liksom.

Sabi och jag har hittat en lägenhet och fått klartecken att skriva hyreskontrakt! Vi är jätteglada och lägenheten är perfekt. Centralt (spårvagn utanför huset, känns tryggt ;) ), fint område, nära till jobbet, fräsch lägenhet, fint kök från den gamla hyresgästen till ett bra pris (man måste ju oftast köpa kök själv även i hyreslägenheter här i landet), stort nog, betalbar hyra. Med tanke på hur mörkt det sett ut på lägenhetsmarknaden här i Ulm så är jag glad att vi slipper bry oss mer nu.

Kul att jag och Sabi äntligen kan få chansen till ett liv tillsammans under normala förhållanden, nära varandra men med tillräckligt med plats för sig själv när det behövs. Känns också ofattbart skönt att få ett ställe där jag kan känna mig hemma. Jag har absolut inte varit olyckligt lottad med mitt boende, men det har ändå varit nåt som saknats. Helgerna har jag spenderat hos Sabis föräldrar, jättetrevligt och bra, men inte riktigt hemma. Här i rummet i Neu-Ulm har jag haft mina kläder, min laptop och en halv flyttlåda småkrafs. Inte tillräckligt eget.

Det ska bli skönt att kunna ha åtminstone en del saker omkring sig som man känner sig hemma med, möbler osv. Och även om killarna jag delar lägenheten med här är jättetrevliga och allt fungerar bra, så är det en rätt stor omställning från att ha bott i egen lägenhet i ca 7 år. Känslan att "jag kan göra vad jag vill här inne" går ju inte riktigt att få när man bor såhär. Visst, den känslan kanske man inte helt får när man är Sambo heller, men betydligt mer iaf då den andra personen i lägenheten är en betydligt närmre.

Jag är iaf jätteglad över detta, och det är Sabi också. :D

spänning på hög nivå...

Hamnade mitt i rena Beck-filmen när jag kom hem från jobbet idag. Polisen körde förbi med sirenerna i full gång (det gör dom ofta här på gatan, så jag reagerade inte på det), sen kom de tillbaka igen och en kvinna stoppade dem och pekade på en man som gick längs gatan. Polisbilen vände med däckskrik och körde ifatt honom. Sen stagnerade det lite, allt gick lugnt till väga, en till polisbil kom och de visiterade mannen. Handklovar på, och iväg med honom. Har ingen aning vad det handlade om, såg inte så skumt ut, men jag fick en bild från mitt fönster iaf. :D

back in business...

Sååå...det var ett tag sen. Ett blogg-fritt April, men nu är jag tillbaka igen. Ska försöka inte göra så stor grej av det hela och försöka "berätta ikapp", kör bara vidare. :)

Var i Schweiz i veckan på tjänsteresa, trevligt, mycket kor och en del berg här och där. :) Här en bild från Rheinfall.

Klinnsmann fick kicken från Bayern München häromveckan, inte alls oväntat trots en tredjeplats i tyska Bundesliga. Ett tecken på hur fotbollsgalet Tyskland är, var att det direkt sattes in en extra nyhets-sändning i en av de tyska huvudkanalerna, som om det var nån stor naturkatastrof eller krig på g.

Jag undrar hur mycket tid en kvinna i genomsnitt tillbringar med att rota i sin handväska. Har iakttagit folk på mina bussresor och har kommit fram till att en väldigt hög procent av alla kvinnliga invånare i Ulm just i tillfället när jag tittar på dem rotar i sina väskor. Kanske kunde man göra så att varje kvinna har en stor väska som de bor i, och så kan de rota runt där hela dagarna och komma ut i verkligheten när de hittat allt de söker....:D

Jag & Sabi har intensifierat vårt lägenhetsletande på sistone. Har en kanonlägenhet på gång nu, men osäkert om vi får den eller inte. Lägenhetsmarknaden i Ulm är riktigt kass, det finns folk i överflöd som söker varje lägenhet, vilket innebär att mäklarna som förmedlar lägenheterna inte behöver göra sitt jobb för att få sin provision. Surt för oss som hamnar i kläm.

after wien

Tillbaka i Neu-Ulm efter en vecka i Wien. Mycket arbete och långa dagar, men också mycket skoj och god mat.

Ska inte gå in så mycket i detalj på vad vi haft för oss i Wien, då det nog är bäst att hålla det inom företaget, kan bara säga att det känns bra att ha fått spendera så pass mycket tid med mina kollegor och kunnat lära känna dem bättre. Det har som sagt blivit en hel del god mat och en hel del god öl, mycket sena nätter, långa dagar på mässan och tja... det känns rätt ok just nu. Däremot är jag inte alls speciellt sugen på att åka till Göteborg på lördag och städa lägenheten. 3 timmar bil till Frankfurt-Hahn, flyg på lördag eftermiddag till Göteborg, flyg tillbaka på söndag eftermiddag, 3 timmar bil tillbaka... känns som jag får vänta lite till på den där "lugna helgen"... Sabi ställer upp och skjutsar, bokar flyg osv osv. Utan henne hade det nog inte funkat just nu. KRAM på dej! : ) Såklart gör ju mitt sällskap i Göteborg också att det känns roligt att åka dit, även om det hade varit kul med lite mer tid. Kram på er också! : )

En sak kan jag ju ta upp i alla fall, som jag tänkt på tidigare, hört från andra tidigare, och även nu i Wien...: Om de båda företagen (ni vet vilka) skulle slås ihop, skulle vi kunna ta över hela marknaden. Denna åsikt har jag hört från båda håll, och visst ligger det nåt i det. Samtidigt vet jag ju att det av olika anledningar troligen är omöjligt, samt att den konkurrensen vi har förmodligen är en stor del i att vi båda ligger så långt framme i utvecklingen. Nog om detta nu. ; )

Något slog mig förresten på väg hem med bussen från jobbet idag. Hade en resväska med mig som stod i rullstols-/barnvagnsavdelningen i bussen. Av gammal vana var jag lite uppmärksam på om nån barnvagn skulle rulla på och behöva plats, i Göteborg händer det ju typ på varannan hållplats i centrum. Här däremot, verkar det inte födas några barn. Lite som på Lost-ön. ; ) En rullstol var iofs redan parkerad i bussen, men det slog mig på den här resan att jag nog knappt sett nån gå på en buss i Tyskland med barnvagn. Kanske beror detta på att alla kör bil, eller så är det som Sabi brukar säga: Det föds inga barn i Tyskland, och när vår generation blir gamla, finns inga som kan ta hand om oss. Om inte innan, så är det nog dags för Sverige då...

Ich bin Deutsch!

Jajjamensan, nu bor jag i Tyskland.

Efter ett par veckor med kass sömn (sämre än vanligt) och introduktion till mitt nya jobb, bar det i helgen som var iväg söderut. Sabis pappa och bror kom upp med en hyrd liten lastbil runt 2-tiden natten till fredag, efter ett par timmars extra tid pga ej fungerande vindrutetorkare i pissregn, polisavspärrad motorväg osv.. Det är som bekant inte helt lätt att hitta en parkeringsplats till en 7-meters lastbil i centrala Göteborg, så vi tog en rövare och "lånade" en parkeringsplats av en granne som inte tycktes vara hemma. Tanken var att vi skulle köra iväg lastbilen nånstans och åka spårvagn eller taxi eller nåt tillbaka hem, och sen hämta den på fredagen igen, men då det blev så sent kändes det bara korkat. Satte en lapp bakpå lastbilen med en liten förklaring och mitt telefonnummer.

Vid halv tio-tiden i fredags morse, ringde kvinnan som ägde parkeringsplatsen. Jag bad så mycket om ursäkt och förklarade omständigheterna. Hon sa att det inte var nåt problem, men hon hade jobbat natt och var sugen på att få gå och lägga sig. OK, sa jag, jag ringer hem och säger åt dem att flytta på lastbilen.

Sagt och gjort. För dem som känner till var jag bott på Djurgårdsgatan, så finns det i stort sett ingen möjlighet whatsoever att ställa ett skepp av den här storleken nånstans där det är tillåtet när man ska lasta in möblerna, så enda möjligheten var att parkera den på cykelbanan alldeles intill huset. Detta gjordes, och man gick in en sväng igen. Efter cirka 10 minuter satt en parkeringsböter på bilen på 800 spänn...är säker på att de satt och spanade när vi flyttade på den... Aja, vi får se vad det blir av detta...

Sabi, hennes pappa och bror började så smått packa lastbilen vid tio-tiden, jag kom hem vid 4-tiden och då hade Olle precis också kommit. Vi packade till cirka kl 21. Sen käkade vi thai.

Vid 23 nån gång åkte vi iväg med lastbilen och parkerade den i en inhägnad. Adde o Camilla kom dit och skjutsade hem oss. Vid 01-tiden var det dags att sova. Klockan 04:10 ringde alarmet, dags att hämta lastbilen igen. Adde skjutsade ut oss, och efter lite slutgiltig packning, lämnade vi Göteborg runt kl 06.

18 timmar senare anlände vi hos Sabis föräldrar i Echterdingen. Sabi kom också ungefär samtidigt från flyget/tåget.

Söndag morgon åkte jag o Sabi till Neu-Ulm och hämtade nycklar till lägenheten där jag hyr ett rum. Cirka en timmes bilväg enkel, sen tillbaka. Efter en, som alltid, jättegod lunch som Sabis mamma lagat, packade vi ur lastbilen. Ujujuj, vad grejer, men det kändes iaf bra, det gick ju rätt mycket snabbare att packa ur än i iaf. Fantastiskt nog rymdes alla grejor i garaget och källaren.

Söndag kväll, tillbaka igen till Neu-Ulm. Jag var totalt knäckt och var hela tiden i startgroparna att börja gråta av total utmattning.

Måndag morgon, i morse. Upp och iväg för första arbetsdagen på min ordinarie arbetsplats. Små-soft början, test av restaurangen i området, var helt ok. Kundbesök på eftermiddagen. När arbetsdagen var slut hade jag i stort sett kunnat sova stående utan problem. Var på god väg några gånger. Visst, jag har haft rätt mycket just nu, men ibland undrar jag om det är nåt fel på mig. Det kan inte vara normalt att bli så trött att man nickar till och nästan rasar ihop av trötthet. Sen, en halvtimme senare, är det ok igen. Framför allt, när jag sitter eller står stilla är det svinsvårt att hålla ögonen öppna. Därför är det i stort sett omöjligt för mig att vara vaken när jag flyger, till Sabis förtjusning... ; )

OK, mellandag imorgon, jag får förhoppningsvis min nya jobbdator, onsdag morgon bär det iväg till Wien för mässa i 8 dagar. När jag kommer hem därifrån, är det dags att åka till Göteborg och städa och tömma det sista i gamla lägenheten. Nån gång efter det, typ om 1½-2 veckor, hoppas jag att jag kan slappna av lite mera och fokusera bättre på flickvän, jobb, tyska, och allt annat som är viktigt just nu.

Neu-Ulm är f.ö. en riktigt "ful" stad, ser ut som nån stad i öst-europa, typ Polen eller Baltikum. Gamla, slitna hus som har smitit undan allt vad renovering heter de senaste 50 åren...man kunde ju annars lätt tro att en stad i Bayern, Tysklands rikaste delstat, kunde ha lite mer status och stil...

Nåja, mitt rum är jättestor och bra, jag bor centralt, bussen går direkt till jobbet på 25 minuter, mina "medboende" (fritt från Tyskan ; ) ) är jättetrevliga och stabila. Det här blir jättebra. Nu håller jag bara tummarna för Sabi så att hon hittar nåt jobb!

The beginning...

Så har jag jobbat min första dag på mitt nya jobb.

Många ansikten, namn, mycket information och saker att ta in.

Fascinerad över att saker är så uppstyrda och välsmorda. Väldigt mycket folk, väldigt trevliga människor. Morgonen började med att jag fick en utskällning över att jag håller på Färjestad när jag anknytningar i Gävle och Övik men inte i Karlstad. : ) Det finns m.a.o. en till Unforsare som härstammar från Övik. Han är rolig, liksom många andra. Fick lite föraningar om mina blivande kollegor i Tyskland, både positiva och lite saker man måste lära sig att ta liksom, får väl själv lista ut vad som stämmer.

Allt som allt en fullspäckad dag, och närmaste veckan kommer säkerligen fortsätta likadant. Har ett antal möten inplanerade varje dag, varför mjukstarta? ; )

Mycket kvar att fixa och dona med, har fortfarande inte nåt napp på lägenheten, har satt ut en annons nu iaf på nån förmedlingstjänst för andrahandsuthyrning. Vi får se... A-kassa sägs upp, försäkringskassan ska få veta att man inte är svensk längre osv osv. Mycket byråkrati, även i Sverige. : )

Skriver mer om ett tag, när det händer grejer.

The end...

Så, då var det avslutat.

Blev avtackad på jobbet igår, jättekul och aningen generande, många fina ord. Fick två väckarklockor av företaget, en liten pik, månne? : ) Sen fick jag en överraskningsfest. Satt i möte och helt plötsligt drog trance-musik igång från min dator (har haft Olles högtalare med subwoofer där, så det blir rätt bra drag när man skruvar upp). Aha, tänkte jag, nu händer nåt. Tror ändå jag inte insåg att nåt var på gång, trodde bara nån lekte med musiken. Har varit så stressad på sistone att jag blivit helt trög i synapserna, så inte förrän Lidija kom in och sa "Det är nåt fel på din dator, du måste komma och kolla", började jag ana oråd. När jag kommer till fika-rummet sitter hela företaget uppradade med tyska flaggor på borden, öl och vin. Jag fick en tyroler-hatt ("Tirol ligger i Österrike, grrrr" sa Sabi), en lösmustasch, en 1-liters ölsejdel, en RTI-skjorta och en bunt Metro-tidningar (jag har varit RTI-leverantör av den). På bilden här ovanför ser du hur snygg jag var! : ) Sen kom 8 pizzor som tilltugg och jag funderade hur folk skulle kunna ha nån aptit två timmar senare när middagen var bokad. Fick då veta att middagen var ombokad till kl 19.

Vi kom till Taverna Mykonos, alla kom i tid, alla fick mat (till slut), stället var jättemysigt och maten jättegod. Det blev lite varmt, eller mycket varmt, men det var inga problem. En väldigt lyckad kväll i trevligt sällskap!

Just det, slutspelsskägget har åkt av också...Se före och efter-bilderna nedan. ; )

tungt nu...

Jaha...det börjar dra ihop sig.

Var ett tag sen jag skrev nåt. Har vart rätt mycket på sistone, dels att göra, men inte minst i huvet. Sista veckan på jobbet med allt vad det innebär. Adjöss på fredag, med mycket känslor på köpet. Personer jag bryr mig mycket om som inte mår bra, undrar vad jag kan göra. Vet att jag inte kan göra så mycket eller förändra nåt direkt, men det är ju så sjukt svårt att släppa.

Nytt jobb på onsdag. Spännande som satan. Nervöst, visst, men grymt inspirerande. Hoppas bara att jag kan hålla mig uppe.

Går trögt med det praktiska inför flytten också, men jag antar att det beror på att jag är så jäkla passiv... Nånting i mig gör att jag väntar och väntar med att göra saker, på nåt sätt för att göra saker mer komplicerade, så att jag ska få det svårt. Jag är expert på att straffa mig själv på de mest sofistikerade sätt, är ofta inte ens själv medveten om det... Detta är nog också en del av mina viktproblem, att jag straffar mig själv, för jag ju vet att jag hatar att vara överviktig... Sjukt är ordet.

Syrran kommer hit imorrn, skoj! : ) Vi ska partaja och säga ett litet adjö till Göteborg, även om jag inte sticker än på ett par veckor.

Sabi kommer däremot inte. : ( Hon har influensa och var inte frisk nog att resa hit idag från Tyskland. Jättetråkigtför mig, men också för henne såklart. Hon vill så gärna med och äta på fredag med mina arbetskompisar. Hon känner ju också alla där, eftersom hon var hos oss från Februari till Oktober ifjol. Men jag har lovat att vi ska göra nåt liknande när vi kommer till Göteborg och hälsar på framöver. Olle har lovat fixa bord den gången...; )

Så, det blev en lite längre uppdatering idag, kanske lyckas jag skriva lite mer regelbundet framöver. Ska försöka i alla fall.

Ciao.

Bild-dags...

Tänkte lägga upp lite bilder, har inte haft tillgång till att överföra dom från mobben. Här intill ser ni hur mycket man behöver ha i huvet under 8 dagar och 4 muntliga tentor för att klara det Sabi klarat. Puh...bara att bära iväg skiten var inte lätt, kan jag säga... :)

Infogar också en bild från Ulm, det finns några mysiga ställen i stan. :)

alles klar...

Så....allt gick bra igår, alla möten i tid, och allt var positivt. Har bestämt mig för att jag ska bo i Bayern, dvs. på andra sidan Donau i Neu-Ulm. Centralt, 10 minuter till Ulmer Münster (Se bild, världens högsta kyrka, är lite av navet i Ulm geografiskt sett) och ett 30 kvadrat stort rum. Studenter i de andra rummen, blir säkert kalas.

I Tyskland...

Så...är i Tyskland för att fira Sabi's examen, och för att skaffa bankkonto, registrera mig i Tyskland och titta på två potentiella rum i studentlägenheter/kollektiv typ. Ena snubben som hyr ut verkar rätt skum och som om han har dålig koll på saker. Å andra sidan är den lägenheten i ett kalasläge alldeles bredvid knutpunkten i Ulm, där alla bussar går (även den till mitt jobb). Andra lägenheten hyr en jättetrevlig kille ut, men den är aningen längre bort. Tror att det är de som jag ska bo med som får bestämma åt mig, är ju kul om man kan tänka sig att hitta på saker med dom och så. Om nån av dom nu vill att jag bor där, vill säga...

Nu ska vi göra oss i ordning för Sabi's stora dag, ceremonin med diplom-utdelning osv görs på ett kloster i närheten av Mainz/Wiesbaden (Kloster Eberbach). Ser väldigt pampigt ut.

Många tider att passa imorrn, Rådhuset i L-E kl 8, banken i Ulm 11.30, eventuellt Unfors kl 13, titta på första rummet kl 14.30, andra kl 17. Blir nog fullt upp.

grattis!

Måste ju också passa på och skicka ett stort grattis, även den här vägen, till Sabi som klarade sina 4 sista muntliga tentor (på 8 dagar), och därmed är klar med sin Bachelor i International Business! Oerhört imponerande, inte minst med tanke på allt runt omkring som stört. Nu är det bara att se framåt och se möjligheterna. Visst ser det sådär ut på arbetsmarknaden, men nu när du lyckats med det här, så är allt möjligt!

En stor puss! :)

tvivel...

Tvivel, ja... Detta fenomen kommer nog vara ett av de mest vanliga i mitt huvud framöver. Har suttit med bordet fyllt av tyska-lexikon, varenda flik på webläsaren har haft nån online-dictionary öppen och försökt författa diverse meddelanden till folk som inte vet att jag egentligen är rätt medelmåttig på deras språk. Det kommer att krävas mycket mycket tro på mig själv den närmaste tiden. Viktigt är också att släppa lite på stoltheten och inte bli så jäkla besviken varje gång man inser att det är ett svårt språk och att man inte behärskar det ännu. Hoppas att det kommer att släppa när man väl är i Tyskland och är tvungen att lära sig, och automatiskt gör detta hela tiden utan att kanske märka det så mycket. Det kommer säkert vara jättejobbigt i perioder, men med mycket envishet tror jag det ska fungera utan större problem.

Har börjat leta rum och skrivit till ett par personer som haft intressanta objekt. Så får man kanske prova på studentboende också, dela lägenhet med ett antal personer. Kan vara lite jobbigt ibland kan jag tänka mig, samtidigt som det nog är ett rätt smidigt sätt att lära känna nya människor i en stad man är helt ny i. Gäller bara att vara öppen, våga och inte tänka så mycket som jag ju annars gärna gör. *Djupt andetag*

Borde börja träna på allvar också. Lite bättre fysisk form ger ju mer energi, och det kommer jag att behöva framöver. Borde, ja... Borde, Ska, Måste är negativt laddade ord som belastar en har min terapeut sagt. "Vill" är bättre.

Vill börja träna på allvar. :)

gjort slut...

Japp, nu har jag sagt upp mig. En lååååång period av kaos i huvet är slut, i onsdags sa jag upp mig och igår berättade jag på jobbet. Känns obeskrivligt skönt att fått ut det (detta är också förklaringen till alla konstiga statusar jag haft på FB, och de hemlighetsfulla inläggen här.). Nu tänkte jag lägga korten på bordet och berätta hur saker gick till.

Har väl egentligen trivts ganska dåligt en längre tid med arbetsklimatet och arbetsbördan på jobbet, tror en hel del arbetskamrater märkt det också. Jag har försökt att förändra saker, försökt att få nåt att hända, men då de som haft besluten i sina händer inte visat minsta intresse, så har det varit i ständig motvind. Detta accentuerade i höstas, vilket resulterade i att jag började se mig omkring efter nåt annat. Av en tillfällighet var jag inne o surfade på vår största konkurrents hemsida (Unfors, Billdal), och såg då en annons om ett jobb som "technical sales assistant" hos deras dotterbolag i Ulm, Tyskland. Som de flesta av er är jag tillsammans med Sabi från Tyskland, och vi har pratat mycket på sistone var vi ska slå oss ner när hon pluggat klart osv. Då detta var något jag kunde tänka mig jobba med och inte var helt utanför mina kunskaper, så tog jag kontakt med dem. Responsen var, inte helt oväntat, positiv, och jag blev efter ett tag inbjuden till en intervju i Ulm i slutet av november.

Ungefär samtidigt som detta annonserade Unfors i Metro om ett öppet hus i Billdal, där de hade intresse för 14 tjänster/kunskapsområden. Efter mycket övervägande bestämde jag mig för att gå dit. Var lite nervös att nån annan från jobbet skulle dyka upp, speciellt som annonsen diskuterats mycket på ett skämtsamt sätt på fikarasterna på jobbet (Ska vi skicka dit nån att snoka? Vi åker dit allihopa och äter lite gratismat. osv.). Dessutom visste jag att det fanns ett flertal personer som nog hade ögonen öppna precis som jag, så nån kanske skulle ta en titt. Ingen annan dök dock upp, så det var lugnt. Blev grymt imponerad av presentationen av företaget och deras visioner och affärsidéer. Lite presentation av nån ny produkt gjorde också att jag fick intrycket att de verkligen vet vad de sysslar med.

Det var en väldigt nervös Zimon som ringde på dörren hos Unfors Instruments GmbH i Ulm. Visst ju inte vad jag hade att vänta mig, kände inte att jag behärskar tyskan helt och hållet osv. Mötet varade i över 3 timmar, jag fick en väldigt positiv bild av företaget och det kändes som att det här nog kunde vara nånting. Vi bestämde att jag skulle besöka dem igen strax innan jul och träffa VDn.

Tillbaka i Sverige var jag fortfarande positiv, men eftersom tiden gick, jag fick mycket input från mitt dåvarande företag och jag ju inte hade så jättemycket kontakt med tyskarna, så falnade min entusiasm långsamt. Vi fick en ny chef på min avdelning, och det började röra på sig så smått.

Tiden var inne för ett nytt besök i Ulm. Jag gick, med lika nervösa steg som senast, stegen mot kontoret. VDn visade sig vara en trevlig man som egentligen snarare studerat psykologi än strålfysik, men sedan 5 år tillbaka driver han dotterbolaget. Vi hade ett nytt möte på ungefär 2 timmar, jag fick klart för mig att tjänsten reviderats till mindre administrativa åtgärder, mer support och tekniska frågor, vilket ju passar mig utmärkt. Jag fick ett enormt bra intryck av både honom, hans lilla företag, och villkoren för min anställning, och de lämnade det upp till mig att bestämma om jag ville börja jobba för dem.

Jul- och nyårshelgen blev en enda lång beslutsångest, och när jag kom tillbaka till jobbet blev det ännu värre. Att vi fått en ny VD vid årsskiftet, vilket gjorde att två av de viktigaste förändringarna jag ville ha till stånd på företaget blivit gjorda, gjorde allt ännu värre. Nya planer och en vind av förändring spred sig, och jag mådde jättedåligt. Hur gör man nu?

Efter ännu flera nätter med dålig sömn (har nog snittat 4-5 timmar hela december och tills nu) kom jag till slut fram till att även om jag tror att stora framsteg nu kommer att göras på mitt "gamla" företag, så är ändå tjänsten i Ulm det bästa för mig just nu. Det ger mig väldigt stora chanser att utvecklas, både personligen och yrkesmässigt, och det är en chans jag förmodligen inte kommer att få någon mer gång i livet. Att inte göra det av ren feghet är nog nåt jag förmodligen skulle ångra och älta under en lång tid framöver, så jag kastar mig ut...

Som många av mina vänner vet, är jag ingen spontan person, utan tänker gärna alldeles för mycket innan jag beslutar mig för något. Det här har inte varit nåt undantag. Det har funnits hundratals argument och saker att ta med i beräkningen, bara en sån sak som att lämna ett flertal av mina bästa vänner (kommer att sakna er jättemycket!) och flytta till en (inledande iaf) ensamhet i ett annat land. Men jag känner ändå nu att jag har kommit till ett bra beslut och jag stänger ju inte dörren för Sverige för alltid. Dessutom är det ju närmare än nånsin mellan länderna i världen och europa, så det kommer säkerligen att bli regelbundna besök i Göteborg, Husum, Hudiksvall osv.

Allt detta är också en av anledningarna att jag startat den här bloggen. Den ger mina släktingar, vänner och annat löst folk ;) en möjlighet att följa mina eskapader framöver, hur det går för mig i Tyskland osv. Ska försöka skriva nåt så ofta jag kan och tycker mig ha nåt att säga.

Hoppas att jag kunnat ge en bra bild av vad som nu hänt i mitt liv och att mitt eventuella konstiga beteende på sistone fått en förklaring.

done.

Så. Då var det gjort. En sten, insläpad med posten igår, släppte från bröstet, samtidigt som en konstig känsla av tomhet infann sig. Det gick väldigt bra, så bra att tvivlet kom tillbaka för en liten stund.

Men nu är det bara att köra. Off we go...

nåt stort...

Jag laddar för nåt stort. Troligtvis nåt av det större jag gjort eller kommer att göra i mitt liv. Det har varit ett svårt beslut, jag har vänt ut och in på min egen hjärna i försöken att försöka hitta det rätta svaret på frågan. I slutändan blev svaret: "JA".

Ska försöka samla på mig lite sömn. Jag kan ju alltid sova, i alla omgivningar och vid alla tidpunkter, men med den här klumpen i magen...vet inte. Jo, det går nog, men den finns nog kvar när jag vaknar...

God natt.

snö!

Så har snön kommit till stan. ett par tonårstjejer i gåsar gnäller över vädret. Är väl bra att ni, era bortskämda snorungar, får testa om era polarjackor tål några snöflingor? Skulle bara vara 20-30 grader kallare också...

Är väl ingen riktig hård norrlänning direkt som är van vid extremväder och står emot vad som helst, men ett par cm och minus 2 kan jag ju klara.

För det blir ju så otroligt mycket ljusare och trevligare ute när istiden slår till... :)

välkommen.

Så var den igång. Bloggen där stora som små saker i livet kommer att tas upp, där irriterande moment, grymma upptäckter (åtminstone för mig), njutbar musik osv kommer att kastas ut utan vidare censur, betänksamhet eller självrespekt.

Denna sida är även tänkt som ett sätt att ge mina släktingar, vänner, bekanta eller bara slumpvis nyfikna ett sätt att ha någon så när koll på vad jag har för mig när jag (eller dom) inte hör av mig så ofta som jag kanske borde...

Hoppas att detta kommer ge er en bråkdel av den nytta och det välbefinnande jag tror det kommer att ge mig.

Välkommen.