alles klar...

Så....allt gick bra igår, alla möten i tid, och allt var positivt. Har bestämt mig för att jag ska bo i Bayern, dvs. på andra sidan Donau i Neu-Ulm. Centralt, 10 minuter till Ulmer Münster (Se bild, världens högsta kyrka, är lite av navet i Ulm geografiskt sett) och ett 30 kvadrat stort rum. Studenter i de andra rummen, blir säkert kalas.

I Tyskland...

Så...är i Tyskland för att fira Sabi's examen, och för att skaffa bankkonto, registrera mig i Tyskland och titta på två potentiella rum i studentlägenheter/kollektiv typ. Ena snubben som hyr ut verkar rätt skum och som om han har dålig koll på saker. Å andra sidan är den lägenheten i ett kalasläge alldeles bredvid knutpunkten i Ulm, där alla bussar går (även den till mitt jobb). Andra lägenheten hyr en jättetrevlig kille ut, men den är aningen längre bort. Tror att det är de som jag ska bo med som får bestämma åt mig, är ju kul om man kan tänka sig att hitta på saker med dom och så. Om nån av dom nu vill att jag bor där, vill säga...

Nu ska vi göra oss i ordning för Sabi's stora dag, ceremonin med diplom-utdelning osv görs på ett kloster i närheten av Mainz/Wiesbaden (Kloster Eberbach). Ser väldigt pampigt ut.

Många tider att passa imorrn, Rådhuset i L-E kl 8, banken i Ulm 11.30, eventuellt Unfors kl 13, titta på första rummet kl 14.30, andra kl 17. Blir nog fullt upp.

grattis!

Måste ju också passa på och skicka ett stort grattis, även den här vägen, till Sabi som klarade sina 4 sista muntliga tentor (på 8 dagar), och därmed är klar med sin Bachelor i International Business! Oerhört imponerande, inte minst med tanke på allt runt omkring som stört. Nu är det bara att se framåt och se möjligheterna. Visst ser det sådär ut på arbetsmarknaden, men nu när du lyckats med det här, så är allt möjligt!

En stor puss! :)

tvivel...

Tvivel, ja... Detta fenomen kommer nog vara ett av de mest vanliga i mitt huvud framöver. Har suttit med bordet fyllt av tyska-lexikon, varenda flik på webläsaren har haft nån online-dictionary öppen och försökt författa diverse meddelanden till folk som inte vet att jag egentligen är rätt medelmåttig på deras språk. Det kommer att krävas mycket mycket tro på mig själv den närmaste tiden. Viktigt är också att släppa lite på stoltheten och inte bli så jäkla besviken varje gång man inser att det är ett svårt språk och att man inte behärskar det ännu. Hoppas att det kommer att släppa när man väl är i Tyskland och är tvungen att lära sig, och automatiskt gör detta hela tiden utan att kanske märka det så mycket. Det kommer säkert vara jättejobbigt i perioder, men med mycket envishet tror jag det ska fungera utan större problem.

Har börjat leta rum och skrivit till ett par personer som haft intressanta objekt. Så får man kanske prova på studentboende också, dela lägenhet med ett antal personer. Kan vara lite jobbigt ibland kan jag tänka mig, samtidigt som det nog är ett rätt smidigt sätt att lära känna nya människor i en stad man är helt ny i. Gäller bara att vara öppen, våga och inte tänka så mycket som jag ju annars gärna gör. *Djupt andetag*

Borde börja träna på allvar också. Lite bättre fysisk form ger ju mer energi, och det kommer jag att behöva framöver. Borde, ja... Borde, Ska, Måste är negativt laddade ord som belastar en har min terapeut sagt. "Vill" är bättre.

Vill börja träna på allvar. :)

gjort slut...

Japp, nu har jag sagt upp mig. En lååååång period av kaos i huvet är slut, i onsdags sa jag upp mig och igår berättade jag på jobbet. Känns obeskrivligt skönt att fått ut det (detta är också förklaringen till alla konstiga statusar jag haft på FB, och de hemlighetsfulla inläggen här.). Nu tänkte jag lägga korten på bordet och berätta hur saker gick till.

Har väl egentligen trivts ganska dåligt en längre tid med arbetsklimatet och arbetsbördan på jobbet, tror en hel del arbetskamrater märkt det också. Jag har försökt att förändra saker, försökt att få nåt att hända, men då de som haft besluten i sina händer inte visat minsta intresse, så har det varit i ständig motvind. Detta accentuerade i höstas, vilket resulterade i att jag började se mig omkring efter nåt annat. Av en tillfällighet var jag inne o surfade på vår största konkurrents hemsida (Unfors, Billdal), och såg då en annons om ett jobb som "technical sales assistant" hos deras dotterbolag i Ulm, Tyskland. Som de flesta av er är jag tillsammans med Sabi från Tyskland, och vi har pratat mycket på sistone var vi ska slå oss ner när hon pluggat klart osv. Då detta var något jag kunde tänka mig jobba med och inte var helt utanför mina kunskaper, så tog jag kontakt med dem. Responsen var, inte helt oväntat, positiv, och jag blev efter ett tag inbjuden till en intervju i Ulm i slutet av november.

Ungefär samtidigt som detta annonserade Unfors i Metro om ett öppet hus i Billdal, där de hade intresse för 14 tjänster/kunskapsområden. Efter mycket övervägande bestämde jag mig för att gå dit. Var lite nervös att nån annan från jobbet skulle dyka upp, speciellt som annonsen diskuterats mycket på ett skämtsamt sätt på fikarasterna på jobbet (Ska vi skicka dit nån att snoka? Vi åker dit allihopa och äter lite gratismat. osv.). Dessutom visste jag att det fanns ett flertal personer som nog hade ögonen öppna precis som jag, så nån kanske skulle ta en titt. Ingen annan dök dock upp, så det var lugnt. Blev grymt imponerad av presentationen av företaget och deras visioner och affärsidéer. Lite presentation av nån ny produkt gjorde också att jag fick intrycket att de verkligen vet vad de sysslar med.

Det var en väldigt nervös Zimon som ringde på dörren hos Unfors Instruments GmbH i Ulm. Visst ju inte vad jag hade att vänta mig, kände inte att jag behärskar tyskan helt och hållet osv. Mötet varade i över 3 timmar, jag fick en väldigt positiv bild av företaget och det kändes som att det här nog kunde vara nånting. Vi bestämde att jag skulle besöka dem igen strax innan jul och träffa VDn.

Tillbaka i Sverige var jag fortfarande positiv, men eftersom tiden gick, jag fick mycket input från mitt dåvarande företag och jag ju inte hade så jättemycket kontakt med tyskarna, så falnade min entusiasm långsamt. Vi fick en ny chef på min avdelning, och det började röra på sig så smått.

Tiden var inne för ett nytt besök i Ulm. Jag gick, med lika nervösa steg som senast, stegen mot kontoret. VDn visade sig vara en trevlig man som egentligen snarare studerat psykologi än strålfysik, men sedan 5 år tillbaka driver han dotterbolaget. Vi hade ett nytt möte på ungefär 2 timmar, jag fick klart för mig att tjänsten reviderats till mindre administrativa åtgärder, mer support och tekniska frågor, vilket ju passar mig utmärkt. Jag fick ett enormt bra intryck av både honom, hans lilla företag, och villkoren för min anställning, och de lämnade det upp till mig att bestämma om jag ville börja jobba för dem.

Jul- och nyårshelgen blev en enda lång beslutsångest, och när jag kom tillbaka till jobbet blev det ännu värre. Att vi fått en ny VD vid årsskiftet, vilket gjorde att två av de viktigaste förändringarna jag ville ha till stånd på företaget blivit gjorda, gjorde allt ännu värre. Nya planer och en vind av förändring spred sig, och jag mådde jättedåligt. Hur gör man nu?

Efter ännu flera nätter med dålig sömn (har nog snittat 4-5 timmar hela december och tills nu) kom jag till slut fram till att även om jag tror att stora framsteg nu kommer att göras på mitt "gamla" företag, så är ändå tjänsten i Ulm det bästa för mig just nu. Det ger mig väldigt stora chanser att utvecklas, både personligen och yrkesmässigt, och det är en chans jag förmodligen inte kommer att få någon mer gång i livet. Att inte göra det av ren feghet är nog nåt jag förmodligen skulle ångra och älta under en lång tid framöver, så jag kastar mig ut...

Som många av mina vänner vet, är jag ingen spontan person, utan tänker gärna alldeles för mycket innan jag beslutar mig för något. Det här har inte varit nåt undantag. Det har funnits hundratals argument och saker att ta med i beräkningen, bara en sån sak som att lämna ett flertal av mina bästa vänner (kommer att sakna er jättemycket!) och flytta till en (inledande iaf) ensamhet i ett annat land. Men jag känner ändå nu att jag har kommit till ett bra beslut och jag stänger ju inte dörren för Sverige för alltid. Dessutom är det ju närmare än nånsin mellan länderna i världen och europa, så det kommer säkerligen att bli regelbundna besök i Göteborg, Husum, Hudiksvall osv.

Allt detta är också en av anledningarna att jag startat den här bloggen. Den ger mina släktingar, vänner och annat löst folk ;) en möjlighet att följa mina eskapader framöver, hur det går för mig i Tyskland osv. Ska försöka skriva nåt så ofta jag kan och tycker mig ha nåt att säga.

Hoppas att jag kunnat ge en bra bild av vad som nu hänt i mitt liv och att mitt eventuella konstiga beteende på sistone fått en förklaring.

done.

Så. Då var det gjort. En sten, insläpad med posten igår, släppte från bröstet, samtidigt som en konstig känsla av tomhet infann sig. Det gick väldigt bra, så bra att tvivlet kom tillbaka för en liten stund.

Men nu är det bara att köra. Off we go...

nåt stort...

Jag laddar för nåt stort. Troligtvis nåt av det större jag gjort eller kommer att göra i mitt liv. Det har varit ett svårt beslut, jag har vänt ut och in på min egen hjärna i försöken att försöka hitta det rätta svaret på frågan. I slutändan blev svaret: "JA".

Ska försöka samla på mig lite sömn. Jag kan ju alltid sova, i alla omgivningar och vid alla tidpunkter, men med den här klumpen i magen...vet inte. Jo, det går nog, men den finns nog kvar när jag vaknar...

God natt.

snö!

Så har snön kommit till stan. ett par tonårstjejer i gåsar gnäller över vädret. Är väl bra att ni, era bortskämda snorungar, får testa om era polarjackor tål några snöflingor? Skulle bara vara 20-30 grader kallare också...

Är väl ingen riktig hård norrlänning direkt som är van vid extremväder och står emot vad som helst, men ett par cm och minus 2 kan jag ju klara.

För det blir ju så otroligt mycket ljusare och trevligare ute när istiden slår till... :)

välkommen.

Så var den igång. Bloggen där stora som små saker i livet kommer att tas upp, där irriterande moment, grymma upptäckter (åtminstone för mig), njutbar musik osv kommer att kastas ut utan vidare censur, betänksamhet eller självrespekt.

Denna sida är även tänkt som ett sätt att ge mina släktingar, vänner, bekanta eller bara slumpvis nyfikna ett sätt att ha någon så när koll på vad jag har för mig när jag (eller dom) inte hör av mig så ofta som jag kanske borde...

Hoppas att detta kommer ge er en bråkdel av den nytta och det välbefinnande jag tror det kommer att ge mig.

Välkommen.