Wednesday, March 11

after wien

Tillbaka i Neu-Ulm efter en vecka i Wien. Mycket arbete och långa dagar, men också mycket skoj och god mat.

Ska inte gå in så mycket i detalj på vad vi haft för oss i Wien, då det nog är bäst att hålla det inom företaget, kan bara säga att det känns bra att ha fått spendera så pass mycket tid med mina kollegor och kunnat lära känna dem bättre. Det har som sagt blivit en hel del god mat och en hel del god öl, mycket sena nätter, långa dagar på mässan och tja... det känns rätt ok just nu. Däremot är jag inte alls speciellt sugen på att åka till Göteborg på lördag och städa lägenheten. 3 timmar bil till Frankfurt-Hahn, flyg på lördag eftermiddag till Göteborg, flyg tillbaka på söndag eftermiddag, 3 timmar bil tillbaka... känns som jag får vänta lite till på den där "lugna helgen"... Sabi ställer upp och skjutsar, bokar flyg osv osv. Utan henne hade det nog inte funkat just nu. KRAM på dej! : ) Såklart gör ju mitt sällskap i Göteborg också att det känns roligt att åka dit, även om det hade varit kul med lite mer tid. Kram på er också! : )

En sak kan jag ju ta upp i alla fall, som jag tänkt på tidigare, hört från andra tidigare, och även nu i Wien...: Om de båda företagen (ni vet vilka) skulle slås ihop, skulle vi kunna ta över hela marknaden. Denna åsikt har jag hört från båda håll, och visst ligger det nåt i det. Samtidigt vet jag ju att det av olika anledningar troligen är omöjligt, samt att den konkurrensen vi har förmodligen är en stor del i att vi båda ligger så långt framme i utvecklingen. Nog om detta nu. ; )

Något slog mig förresten på väg hem med bussen från jobbet idag. Hade en resväska med mig som stod i rullstols-/barnvagnsavdelningen i bussen. Av gammal vana var jag lite uppmärksam på om nån barnvagn skulle rulla på och behöva plats, i Göteborg händer det ju typ på varannan hållplats i centrum. Här däremot, verkar det inte födas några barn. Lite som på Lost-ön. ; ) En rullstol var iofs redan parkerad i bussen, men det slog mig på den här resan att jag nog knappt sett nån gå på en buss i Tyskland med barnvagn. Kanske beror detta på att alla kör bil, eller så är det som Sabi brukar säga: Det föds inga barn i Tyskland, och när vår generation blir gamla, finns inga som kan ta hand om oss. Om inte innan, så är det nog dags för Sverige då...

Monday, March 2

Ich bin Deutsch!

Jajjamensan, nu bor jag i Tyskland.

Efter ett par veckor med kass sömn (sämre än vanligt) och introduktion till mitt nya jobb, bar det i helgen som var iväg söderut. Sabis pappa och bror kom upp med en hyrd liten lastbil runt 2-tiden natten till fredag, efter ett par timmars extra tid pga ej fungerande vindrutetorkare i pissregn, polisavspärrad motorväg osv.. Det är som bekant inte helt lätt att hitta en parkeringsplats till en 7-meters lastbil i centrala Göteborg, så vi tog en rövare och "lånade" en parkeringsplats av en granne som inte tycktes vara hemma. Tanken var att vi skulle köra iväg lastbilen nånstans och åka spårvagn eller taxi eller nåt tillbaka hem, och sen hämta den på fredagen igen, men då det blev så sent kändes det bara korkat. Satte en lapp bakpå lastbilen med en liten förklaring och mitt telefonnummer.

Vid halv tio-tiden i fredags morse, ringde kvinnan som ägde parkeringsplatsen. Jag bad så mycket om ursäkt och förklarade omständigheterna. Hon sa att det inte var nåt problem, men hon hade jobbat natt och var sugen på att få gå och lägga sig. OK, sa jag, jag ringer hem och säger åt dem att
flytta på lastbilen.

Sagt och gjort. För dem som känner till var jag bott på Djurgårdsgatan, så finns det i stort sett ingen möjlighet whatsoever att ställa ett skepp av den här storleken nånstans där det är tillåtet när man ska last
a in möblerna, så enda möjligheten var att parkera den på cykelbanan alldeles intill huset. Detta gjordes, och man gick in en sväng igen. Efter cirka 10 minuter satt en parkeringsböter på bilen på 800 spänn...är säker på att de satt och spanade när vi flyttade på den... Aja, vi får se vad det blir av detta...

Sabi, hennes pappa och bror började så smått packa lastbilen vid tio-tiden, jag kom hem vid 4-tiden och då hade Olle precis också kommit. Vi packade till cirka kl 21. Sen käkade vi thai.

Vid 23 nån gång åkte vi iväg med lastbilen och parkerade den i en inhägnad. Adde o Camilla kom dit och skjutsade hem oss. Vid 01-tiden var det dags att sova. Klockan 04:10 ringde alarmet, dags att hämta lastbilen igen. Adde skjutsade ut oss, och efte
r lite slutgiltig packning, lämnade vi Göteborg runt kl 06.

18 timmar senare anlände vi hos Sabis föräldrar i Echterdingen. Sabi kom också ungefär samtidigt från flyget/tåget.

Söndag morgon åkte jag o Sabi till Neu-Ulm och hämtade nycklar till lägenheten där jag hyr ett rum. Cirka en timmes bilväg enkel, sen tillbaka. Efter en, som alltid, jättegod lunch som Sabis mamma lagat, packade vi ur lastbilen. Ujujuj, vad grejer, men det kändes iaf bra, det gick ju rätt mycket snabbare att packa ur än i iaf. Fantastiskt nog rymdes alla grejor i garaget och källaren.

Söndag kväll, tillbaka igen till Neu-Ulm. Jag var totalt knäckt och var hela tiden i startgroparna att börja gråta
av total utmattning.

Måndag morgon, i morse. Upp och iväg för första arbetsdagen på min ordinarie arbetsplats. Små-soft början, test av restaurangen i området, var helt ok. Kundbesök på eftermiddagen. När arbetsdagen var slut hade jag i stort sett kunnat sova stående utan problem. Var på god väg några gånger. Visst, jag har haft rätt mycket just nu, men ibland undrar jag om det är nåt fel på mig. Det kan inte vara normalt att bli så trött att man nickar till och nästan rasar ihop av trötthet. Sen, en halvtimme senare, är det ok igen. Framför allt, när jag sitter eller står stilla är det svinsvårt att hålla ögonen öppna. Därför är det i stort sett omöjligt för mig att vara vaken när jag flyger, till Sabis förtjusning... ; )


OK, mellandag imorgon, jag får förhoppningsvis min nya jobbdator, onsdag morgon bär det iväg till Wien för mässa i 8 dagar. När jag kommer hem därifrån, är det dags att åka till Göteborg och städa och tömma det sista i gamla lägenheten. Nån gång efter det, typ om 1½-2 veckor, hoppas jag att jag kan slappna av lite mera och fokusera bättre på flickvän, jobb, tyska, och allt annat som är viktigt just nu.

Neu-Ulm är f.ö. en riktigt "ful" stad, ser ut som nån stad i öst-europa, typ Polen eller Baltikum. Gamla, slitna hus som har smitit undan allt vad renovering heter de senaste 50 åren...man kunde ju annars lätt tro att en stad i Bayern, Tysklands rikaste delstat, kunde ha lite mer status och stil...

Nåja, mitt rum är jättestor och bra, jag bor centralt, bussen går direkt till jobbet på 25 minuter, mina "medboende" (fritt från Tyskan ; ) ) är jättetrevliga och stabila. Det
här blir jättebra. Nu håller jag bara tummarna för Sabi så att hon hittar nåt jobb!