hel tand, täppt näsa...

Tandläkarbesöket gick finfint igår, gjorde rätt ont trots två bedövningssprutor...tandläkaren sa att det var för att vi var så nära roten och "rotade" runt... :) Fick betala 85 €, då jag valde att ta ett dyrare fyllnadsmaterial. Eftersom typ 1/5 av tanden var borta, tyckte jag det kunde vara en bra idé att investera lite i den. Annars hade jag kunnat ta en normal vit fyllning och bara betalat de 10 € som man får betala varje kvartal, typ. En liten djungel det här, vad man ska betala själv och vad som betalas av sjukförsäkringen man har genom jobbet. Överlag tycker jag ändå att inte minst tandvård är billigare här än i Sverige. Men det är väl inte så svårt å andra sidan... Fick en förvånansvärd mängd tandsmärtor när bedövningen gick ur, var grinig hela eftermiddagen på jobbet... Tur att min kollega är på semester, så jag sitter ensam i rummet... ;)

När jag gick hem från jobbet igår kväll fick jag plötsligt en nys-attack, nös säkert 20-30 gånger på väg till bussen (cirka 7-8 min gångväg). Sen var det igång. Snorigt, halsont osv. *suck*

Samma visa idag, ingen feber att tala om iaf, så det är väl ingen fara. Kunde åtminstone jobba hyfsat obehindrat idag.

Du vet den där känslan när man är helt täppt i näsan, men ändå rinner det? Fantastiskt irriterande. Går liksom inte att hålla tillbaka, utan det är som en vattenpistol som får för sig att utlösas emellanåt, sådär...aja, än har ingen olycka skett här hemma, så man får väl vara nöjd. Är ju inget större fan av nässpray o dyl heller, till Olles fasa och förtret. ;) Tycker bara man drar in det och så hamnar det i halsen och smakar röv. Men det är väl för att det är täppt, men ändå tillräckligt öppet. Nässpray kan komma in, men inte luft. Märkligt.

Känner du igen den där känslan man får ibland när man är sjuk, att man så gärna skulle vilja hitta på saker och göra en massa saker, men man kan ju inte för att man är sjuk och saknar energi. Hjärnan är liksom inte synkad med kroppen. Så inbillar jag mig att det känns att bli gammal. Kroppen bara sviker en hela tiden, men hjärnan skuttar glatt vidare. Usch. Det vill jag inte. Man får hoppas att hjärnan åldras samtidigt, så blir det inte så brutalt. Som det känns just nu, har nog hjärnan redan ett försprång. Sabi frågar mig ibland om jag har Alzheimers...jag frågar mig samma sak ibland. Men det är nog mina bedövade synapser som behövs tränas upp. Läste nåt om en snubbe som skulle tävla i VM i minne. Han kunde memorera en hel bok utan problem. Det kanske vore nåt. Eller åtminstone kanske man skulle försöka öva lite så att man blir dräglig i ämnet...